Hästraser

När man tittar på de hästraser som finns kan man dela upp dem i 3 huvudgrupper vilka är fullblod, kallblod och varmblod. Ett fullblod är intill perfektion renrasig och är graciös i sin anatomi. Tittar man på kallblod så är de betydligt grövre och framavlade till bland annat arbetshästar. Varmblodshästar har avlats fram i huvudsak till rid- och körhästar. I Sverige finns tre inhemska hästraser. Det är den nordsvenska hästen, ardenner och gotlandsrusset. Alla dessa är kallblod. Två andra som är under utveckling i Sverige är svensk ridponny och svenskt varmblod eller som den också benämns, svenskt halvblod. I texten som följer kan du läsa om några raser.

Hästraser från hela världen

Det finns ungefär 350 olika hästraser i världen. Den ädlaste av raser är det arabiska fullblodet som har anor från 1600 f.Kr. Den kännetecknas av elegans, skönhet och ädelhet. Den anses som mycket intelligent och lättlärd. Trots sin byggnad är det en uthållig ras som ofta blir mycket gammal. Den är lättfödd, tålig och har lätt att anpassa sig till olika miljöer. Med dessa egenskaper passar den utmärkt som distanshäst men man kan även se den inom andra grenar i ridsporten. Det anordnas även utställningar där araben får visa upp sig i sin fulla glans. Mankhöjden är vanligtvis mellan 145-155 cm.

I Europa är de olika varmbloden populära. Tyskland är det land som är mest utmärkande inom varmblodsaveln med 10 olika raser. Här kan nämnas holsteinare, trakehnare, hannoveranare. Dessa är framavlade för att användas i tävlingssammanhang. Både i ridsport och som travhästar. När man har avlat fram det Svenska varmblodet har trakehnare och hannoveranare använts. De hästraser från Amerika som är mest omtalade är mustang, american paint horse och american saddlebred. Dessa raser användes ursprungligen inom boskapsskötslen men är nu vanliga i westernridning. Från Ryssland kommer Orlovtravaren, som finns i tre typer, den lättare travhästen, en tyngre som används i körning och den medelstora ridhästen.

Raser i Norden

I Sverige har vi tre inhemska hästraser. Den nordsvenska hästen delas in i bruks-och travtyp. Brukshästen är den äldsta och använd mest som draghäst. Den är medelstor, mellan 150 – 160 cm. och är kraftigt musklad. Travtypen är betydligt lättare och används även i utbildningssammanhang då den är lugn och pålitlig. Ardennern är kraftigt byggd och kan väga upp mot ett ton. Den användes i jord- och skogsbruket där den trots sin storlek kunde ta sig fram i svår terräng. När traktorn gjorde sitt intåg minskade antalet hästar drastiskt. Idag används den till bland annat gräsklippning i vissa kommuner som har ett miljötänk.

Den äldsta av våra svenska hästraser är gotlandsrusset. Russet har levt i vilt tillstånd på Gotland sedan järnåldern. Det är en tålig, lättfödd och frisk ras som är en liten och späd ponny med en mankhöjd på 115 -130 cm. Trots detta är den otroligt stark. Den har ett stabilt temperament vilket gör den idealisk som ridponny till yngre ryttare. I Norge finns fjordhästen som är rustik häst som passar till de flesta grenar. Den används ofta till turridning då den är stark och uthållig. Knabstruppern är en dansk häst som kännetecknas av att den är prickig. Det är en av få hästraser som varierar i mankhöjd mellan 104 – 160. Den har avlats fram till olika typer som sport, klassisk, ponny och miniatyrponny. Knabstruppern ser man ofta på cirkus i varierande storlekar, från den minsta till den största.

Araben, den ädlaste av alla hästraser

Stor variation bland raser

Hästen har utvecklats i tusentals år. Från början i huvudsak som transportmedel och arbetsredskap. När intresset för hästen förändrades började man avla fram andra hästraser. Idag kan man se stora variationer. Den mäktiga shirehästen har en mankhöjd på minst 170 cm och används mest som draghäst. Den har stor styrka och kan dra upp emot ett tiotal ton. Fallabella är den minsta av alla hästraser och har en maxhöjd på 78 cm. Den används mestadels som sällskapshäst men i showsammanhang brukar den visas upp som körhäst. Falabellan är mycket snäll, klok och lättlärd. Om man går i hästköpartankar har man alltså mycket att välja på. Det finns en ras för alla ändamål.